Dagens Nyheter – 26 september 1865, sida 2

— Om rågra andra kunder skulle bulta på här i natt, så go intet svar, min hedersman, befallte åMornaix. Det inre af stugan var deladt i två rum, den skrubb oberäknad, som tjenade Georgie till kök. Kojan tycktes vara belägen midt i den djupaste skogen, men så var dock icke alldeles fallet. Miguel hade lofvat sina vänner en öfverrasknuing följande dagen. När våra fyra iöfventyrare voro samlade i Georgies matsal, hvars nakna och spruckna väggar upplystes af en lampa, närmade de sig hvarandra och togo hvarandra rörda i hand. Vänskap, en djup och uppriktig vänskap, förenade sedan gammalt Mornaix och Roger; men man kan nästan säga att de båda andra under de många gemensamma farorna, sorgerna och vedermödorna förvärfvat sig lika mycken tillgifvenhet af Robert och hans vän, som dessa hyste för hvarandra. Några ömsesidiga förklaringar hade aldrig kommit i fråga; jag skulle till och med kunna påstå att de aldrig samtalat ss cmellan om arten och graden af den tillgifvenhet som fängslade dem vid hvarandra. Men att deras kinslor voro starka och lifliga hade de ofta och länge gifvit prof på. Det var fyra trofasta hjertan, som voro hvarandra olika i ailt utom ädelhet. De älskade hvaraudra. I Malgaches sträfva och listiga själ, i Grelots sceptiska och okonstlade sinne, i Mornaixs ärelystna men ädelmodiga hjerta skulle man ha kunnat spåra en lika djup, en lika uppriktig ömhet. (Forts.)