Dagens Nyheter – 26 september 1865, sida 1

Österrikiska helstafens ordnande De sednuaste dagarnes telegrammer ha innehållt underrättelser om att österrikiske kejsaren utfärdat ett manifestangående ordnandet af förhållandet mellan österrikiska statens många spridda delar. För att lätta öppfatt ningen af dessa underrättelser meddela vi följande upplysningar: I oktober 1860 och i februari 1861 utfärdade kejsaren tvenne skrifvelser, 1 hvilka han af egen maktfullkomlighet stadgade en helstatsordning för Österrike. Enligt densamma skulle de tyska landsdelarne i kejsarstaten hafva en egen representation för sig, Ungern, Kroatien, Siebenbiärgen m. fl. icke-tyska länder likaledes hvardera sin representation, som skulle afgöra hvartdera landets särskilda angelägenheter. Derjemte ivstiftades en representation kallad das engere Reichsrath, hvartill ombud skulle väljas af de särskilda ländernas representationer. Men nu ville flere af dessa representationer icke godkänna denna utan deras hörande stadgade helstatsordning och skickade inga ombud till das engere Reichsrath i Wieo. Kejsaren har funnit det omöjligt i längden att regera på detta sätt, kanske mest derför att det är bhardt nära omöjligt att få tillgångar och utgifter att gå ihop utan hela landets medverkan. Det är för den skuld som han nu utfärdat det ofta omtalade manifestet. Deri förklarar kejsaren att han beslutit komma öfverens med dem af sina motsträfviga länder, som mest salt sig emot helstatsrepresentationen, nemligen Ungern och Kroatien. Han skall derföre förelägga dem 1860 års grundlag till antagande. Intill dess att de beslutat häröfver, upphör denna grundlag tillsvidare att vara gällande. Derjemte och för att åstadkomma enighet inom hela riket, skall samma grundlag föreläggas alla de öfriga särskilda landsdelarne; dock få deras representationer icke lof att fatta beslut öfver den utan endast att utlåta sig deröfver. Kejsaren beklagar till slut att detta hans steg medför ett stillestånd i helstatsrepresentationens konstitutionella verksamhet, och tillägger att så länge den icke är samlad, skall regeriogen vidtaga alla sådana åtgärder, som icke kunna uppskjutag, och isynnerhet sådana som rikets finansiella och nationalekonomiska intresse fordrar. — Med andra ord: kejsaren förbehåller sig att upptaga så mycket lån han behagar.