Dagens Nyheter – 23 september 1865, sida 3

Utan den man vill blott ta. Ab! jag tror min tanke svindlar! Att en sådan frihet finns! — Dock jag glömt, det finnas spiudlar! Dessa odjur jag nu minns, Ack! ej frihet finns! Ovänner Sätta för vårt mål ett P. Och man straxt sig bunden känner. ingen frihet finns! OQO vel P.A En vildein! gvinna, vid namn Anna Smith, stod nyligen inför en domstol i England, tilltalad att i arbetshuset hafva slagit sönder sjuttiofyra fönsterrutor. Nattvakten inom arbetshuset berättade alt han en morgon hört ett förskräckligt väsen inne på gården, och då han gick dit fann han den tilltalade sysselsatt att med en käpp slå sönder alla fönster hon kom åt. Under ransakningens gång uppförde sig Smith i högsta grad vildsint och skrattade och skrek under det hon fäktade som en galning med armarna. Domstolens ordförande tillsade henne att förhålla sig stilla, men förgiäfves, utan måste vaktarne hålla henne i styr under det man läste upp hennes meritlista, som inne höll: att den tilltalade 1856 blifvit dömd till två månaders fängelse för våld å person och vildsint uppförande å polisens kontor. Under denna sin fängelsetid uppförde hon sig högst oregerligt, och bland annat bet hon af en tumme på en af vakterskorna. För denna bragd dömdes hon till sex månaders hårdt arhete; men under den tid hon uttjenade sitt straff öfverföll hon korrektionshusets föreståndarinna och slet en stor del af håret från hennes hufvud, hvarför Smith fick pligta med två månaders fängelse och tjugo dagars cell. Dessa straff förmildrade dock icke hennes sinnelag, ty väl kommen ut, öfverföll bon en minderårig gosse på gatan, och då en poliskonstapel tillkom för att afstyra våldet, sargade hon honom med en pennknif i anmsigtet, så att fara var för hans lif. För denna förbrytelse har hon suttit häktad tills helt nyligen; men knappt var hon frigifven förr än hon företog gig att slå sönder fönstren inne å arbetshusets gård. Sedan Anna Smiths meritlista blifvit uppläst, yttrade bon under hotande åtbörder och miver, att hon skulle rifva ut ögonen på korrektionshusets föreståndarinna. — Håll dig Jugn, i annat fall se vi oss nödsakade ait sända dig till dårhuset, yttrade domaren varnande. — Det kan ni inte, ty jag är inte galen, svarade Anna Smith, ekrattande med full hals. — Ja, jag verkligen beklagar att vi icke ega makt att sända dig till dårhuset, återtog demaren, hvarefter Anna Smith dömdes till aderton månaders fängelse med hårdt arbete. Ett vadstag. Två personer höllo nyligen ett vad, om hvem som skulle kunna äta mest peppar och dricka mest bränvin. Försöket gjordes och ingen öfverträffade den andre; men båda ströko med på kuppen. Sirovecorvixden. Färska underrättelser från Toulon meddela, att en så höftig siroccovind nyligen blåste der, att tuscnials seglare voro väderdrifna dit och måste vinta der på alt den häftiga sydviaden skulle upphöra, så att de åter måtte kunna gifva sig ut på Medelhafvet.