ostvind hefordrade lågornas spridande åt begge sidorna. Då nästan alla hus i denna del af staden äro uppförda af trä, tilltog elden med stor våldsamhet, så att nästan hela gatan på en gång stod i ljusan låga. På mindre än en timma hade lågorna nått ända upp till höjden af den sluttande brinken, som sträcker sig fram till Porten (en stor offentlig byggnad.) Då inträdde en omkastning i viudens riktning, som gjorde att lågorna gingo nedanom nämnde byggnad och antände de flesta husen i dess närhet. Härifrån vältade sig eldhafvet till Ziloglau, Toauk-Baza och Demir-karpou, förtärande hus, brunnar, moskeer och allt, som det träffade på sin väg. Nästan alla militära och civila auktoriteter skyndade till ödelöggelsens skådeplats då morgongryningen inträdde, men alla försök att dämpa lågorna syntes vara omöjliga. De då: liga släckningsredskaperna, omkring 100 sprutor, som dirigerades af en hel armö af släckningsmanskap, kunde lika så gerna ha börjat operera mot Etnas eldsprutande krater; de skulle ha varit utan nytta till och med om riklig vattentillgång funnits, något som ej var fallet. Det ena huset efter det andra nedrefs för att hejda eldens framsteg och beröfva den all näring, men ingenting hjelpte. Ännu medan vi skrifva detta, kl. 7 på aftonen den 5 HNept., rasar elden med oförminskad kraft; dock har genom en ny kastning i vinden elden elden nu gått öfver till nordliga sidan af Hippodromen. Efter ett hastigt öfverslag ha hittills 1,500 hus blifvit förstörda och 8—10 moskcr. Hela skadan kan ännu ej beräknas. Ännu har man ej hört, att något menniskolif blifvit spildt. ve