Dagens Nyheter – 23 september 1865, sida 1

De hörde blott klagorop; ej ett skott lossudes efter dem. Då Gula Fågelus kunder hunnit sansa sig efter denna förfärliga tilldragelse, voro flyktingarna redan långt borta. I början sedo de under oafbruten tystnad mot norr och sporrade derunder alltemellanåt sina hästar. Grelot hade spelat ut sin roll; Mornaix återtog befälet, och Pariserpojkev som fröjdade sig åt det spratt han gjort bröderra Smith, fann sig föranlåten att draga sig tillbaka. Mornaix var också värdig anförarskapet öfver den lilla karavanen; hans vistelse i Mexiko och det äfventyrliga lif. han under de sista åren fört hade gjort honom till den mest önskvärda anförare och vägvisare. Miguel stod honom ej mycket efter; begge hade genomgått otaliga faror. De voro visserligen icke så hemmastadda här, som om de hade firdats i Sonora och Kaliforniens bergstrakter, men de kände i alla fall till en vildmarks natur och förhållanden. Dessutom hade Mornaix från den dag han åhört negern Bambos berättelse, hvilken dog i Galway och efterlemnade hemligheten af den förste och verklige Gordon Leaths personlighet, med största ifver och noggranhet gjort sig förtrogen med Australiens förhållanden. Allt som stod att lära hade han inhemtat, ehuru han i verkligheten aldrig trampat dess mark. Han hade dessutom under tera månaders tic gräft efter guld i Australien. För obeslutsamhet kunde man ej förebrå honom. Likasom alla, som af en inre drift slå sig på ett öfventyrligt lf, tillhörde han