Dagens Nyheter – 23 september 1865, sida 1

Engelbrektsfesten. Innan kort skallirikets medelpunkt firas en fest, folkfest mer in någon annan. Engelbrekts siod reses — befriarens från utländskt och inländskt tyranni. Fyra sekler hafva rullat bän öfver folkhjeltens graf, många stora män har Sverge sedan dess sett stiga upp ur dess folks sköte, men aldrig en som öfverträffat honom i klokhet, ädelhet och mandom. Vårt land har aldrig suckat under ett sådant tyranni som i början af femtonde århundradet, , då Erik af Pommern, konung öfver Danmerk, Sverge och Norge, föriryckte dem alla tre värre än Christian Tyrann efter honom. Värre, säga vi, ty under Ohristiun Tyrann gick skräckväldet mera ut öfver de högt uppsatta och mindre öfver mussan af nationen. Erik af Pommern var jemnförelsevis mild mot de förra. Också lönade de det företräde han gaf dem genom att lägga hinder i vägen för Enge -.brekt Engelbroktsson, då han med Gud och Sverges allmoge dref ut den ena danska eller tyska fogden efter den andra , deras röfvarcborgar. Engelbrekts måtia och kraft öfvervunno deck både den enes och den andres motstånd. Adel och prester gjorde gemensam sak med honom — Erik blef ufsatt ; men så valde de förnäme i laudet en adelsman till riksföreståndare, och en annan adeisman mördade den ädle folkhjelten. — Och riket föll innan kort ånyo under danskt välde. Engelbrekts och bondehärens bedrifter hade emellertid gifvit svenska allmogen, och dalkarlarna i första rummet, ett medvetande af deras styrka, hvilket satte dem i stånd att mom hundra år derefter under Gustaf Wasa göra MNverge fritt för andra gången, och för alltid. Engelbrekts anda svätvade ännu öfver vårt folk och fyllde det med mod och förtröstan, så att de oordnade hoparne kunde slå de fremmande öfvade legoknektarne. Hur mycket lättars skulle icke arbetet ha varit för dessa allmogehopar om iifven de, liksom deras store ledare, hade varit öfvade i krigets koust — om de varit skarpskyttar ! Hvad som då felades, det är nu lefvande slägte på väg att inhemta för att, äfven det, kunna, när det gäller, afslå sjeltva försöket att införa tyranniet. Och just i samma tid skall, som ofvan är sagdt, i Örebro resas bilden af Sverges förste och störste skarpskytt. vid detta högtidliga tillfälle samlas kring stoden representauter för många skarpskytteföreningar i Örebro lin — det lin, der hjelten fick sin död och sin hvila. Men det är icke nog: oss synes alt hela landet borde omgifva denne Herrans smorde, om hvilken biskop Thomas sjöng: Gud söekie upp den hlle man, som till det ärende litas kan, Han gaf bonom makt och snille Slott, städer, folk, län och land, de gingo honom fullt snert i hand, Gud föga t som han vill tt upprop från Örebro — denna stad af stora initiativer — skulle finna geusvar 1 hvarje stad, hvarje sockev. Man väntar det. Må vara att det kommer sont, men viljau är god och vägen till Örebro är numera icke lång. 0 Stockholms fäns Landsting.