Dagens Nyheter – 23 september 1865, sida 1

stå bakom väggen, som ni tro skydda er, äro ni ej så mycket värda som ett slenrös; på en vink af mig försvinner denna vägg såsom en teaterdekoration, och när den ramlar, finns det ingenting i vägen mellan er och våra pistoler. — Hvartill tjena då alla underhandlingar, Jonathan Smith? — Herr grefve! om jag sade, att jag ville skona ert lif gå skulle 1i icke tro mig. Men derinne stå tjugotvå hästar, hvaraf jag rår om sex. I mitt eget och deras namn, som rå om de sexton andra, erbjuder jag er kapitulation. — De tala ur en temligen hög ton, sade Grelot. Om vi nu skuile göra en liten fläskpannkaka af de der karnaljerna! Tänd på luntorna ! Malgache och Mornaix närmade sig lyktan med tvenne halmtappar. Så stodo sakerna inne i stallet. Scxton lösa hästar, vid hvilkas svansar man fistat halmtapparne, voro uppställda i rad midt emot väggen. Mornaix och Miguel stodo ännu qvar med hvar sin halmlunta i handen. Roger höll de sadlade hästarne. — Vill ni inte svara? frågade Jonathan. Man skall ej uppfordra er två gånger! Ehuru Grelots yttre ej antydde någon synnerlig styrka, höll likväl hans smidiga och muskulösa kropp hela väggen i stående ställning. Hans ben hvilade på öfre randen af trädväggen, hvilken han endast på detta sätt höll i jemnvigt.