framåts kridande värre än vissa gamla adelsmän emot representationsförslaget. Man föll på den idben att binda henne efter en åkarkärra. Hästen drog, kon följde med och folkbopen jublade — men när kon hann så långt att hon fick se Mynttorget, stannade bon och satte frambenen bastant i gatan — och sk stannade hösten med och orkade ej få henne ur fläcken. Huru det slutligen lyckades att få bort kon vet vår referent icke, men borta är hon — ty hon står icke qvar på Riddarhustorget. j Corollariurm: Alven det envisaste motstånd kar öfvervinnas. BPolistöjtnanfen. Ordningen bland polispersonalen i Adolf Fredriks-trakten är nog så god som i någon annan, — och öfverhufvud är n den lydande polisen bättre än både polismästaren och sjelfva institutionen, — men det finnes också i Adolf Fredriks-trakten en frivillig underchef, som med nit arbetar på att hålla truppen varm. Denna underchef företer två egenbeter: den ena att göra tjenst utan lön, den andra att vara fruntimmer. Det är en f— 20 års flicka med fördelaktigt utseende. Gud vet hvaraf det kommer sig, men hon bar synnerligt fästat sig vid polisen. Med dess öfveroch unpderkonstaplar sällskapar hon helst. Till och med om nätterna öfverraskar bon dem ofta på deras pass. Hon kar förskaffat sig en signalpipa och ibland roar hon sig med att blåsa ihop några stycken — agftersom de inte ha annat att görar, ursäktar bon sig, Hon tituleras allmänneligen för polislöjtnanten.