Dagens Nyheter – 22 september 1865, sida 1

likväl allt som passerade med största upp rärk samhet. — Nu till hästarne, min notarie! sade hao. Har ni edra halmtappar färdiga, Miguel? Ni skall gratis få veta huru vi skola begagna dem ! Jag tror, att de draga sig tillbaka! mumlade Mornaix. — För tusan! sade Grelot; Smitharne ha gått i skolu hos Apacherna. Visserligen äro de dumma, ohyfsade kräk, men det finns der ändock alltid något att lära! De skulle också bär vid lag hittat på någon utväg. Malgache, som stod vid vesta dörren och snodde halmtoppar, yttrade hastigt: — Här finns inte en enda gvar af dem. — Slut! utropade Mornaix, som med ett yxhugg afskar den sista linan. — Nu ha vi endast klättringen qgvar, sade Orelot. Den här f—de väggen sammanhänger ju i båda ändarna med taket. Om ni vill roa er med att hålla ögonen öppna åt alla håll, ska jag titta mig omkring häruppe. — Du kunde väl ändå ge oss en liten förklaring öfver dina mått och steg, sade Mornaix. -— Jag står till herr Gretvens tjenst! svar rade Grelot, som började att med en apas Vighet klättra upp utefter den ena stången. Vill herr Grefven vera af den godheten och kasta undan jorden litet vid stångens fot. Guldgräfvarverktyg saknas visst icke här. — Lalla hörn af stallet påträffade man verkligen spadar och hackor. — Med förlof sagdt, återtog Grelot, som började afskära den linan som sammanböll