Dagens Nyheter – 21 september 1865, sida 3

, o Mor Ånnika som går igen. (Pref till en stn i landsortens: Du läste iroligen artikeln om skendödsa; hvilken stod att lägen i Nya Dagl. Allehanda för i fredage, och som jag vet att eådana saker ipliressera dig, kan jag lemna dig ettlitet tillägg, hvilket icke heller torde sakna sitt intresse. Det finns er gammal gurms, vanligen mor Annika kallad, hvilken för bvarje år hitkomrast från Wadstena, medförande ett större parti spetsar, knypplade saker ete,, hvilket den fryotliga och glada gamla gumman afyttr ar hos siva många qvinliga kunder; och m ång sådana har hon äfven, ty litet hvar af Stock äolms spets tehandispde fruntimmer torde seden gammalt känna mor Annika. Ungefär en 40 år har gumman vandrat omkring i huofvudstaden med sitt skrin och sina kuyten, alltid lika glad och fryntlig, bottenärlig och gudfruktig, en riktig typ af redbar svensk allmoge. Men för omkring 30 år sedan var det hardt nära aott gumman Annika fått vandra till on avnan verld, ty hou sjuknade plötsligen och dog (det sednara trodde åtminstone närmaste omgifningen) och lig redan i sin likkista, tänkande med den förförligasle ångest och gval på sina små barn och börarde folk omkring sig tala om henres begrafning m. m., men icke under hela tiden mäktande röra en enda muskel och således urståndsatt att med något tecken gifva tillkänna sin i sanning fasaväekande belägenhet. Men just i det ögonblick hor skulle utföras, vakoade gnmman till if och rörelse, till alla nvärvarandes utomordentliga häpnad, ty alla hade trott henne vara död. Mor Anvika har alltsedan dess varit rask och kry och mingen vutidens modedocka eller drifbueplanta skulle i sanning ha skäl att gläujas om Öde egde den TO0:årige gummans raskhet och glälöga humör. Det är icke endast Stockholm, som mor Anuika gästat för att låte frua handle litt åt sej, som hon brukar säga, utan hon har äfven till fots begivit sig till dv flesta af Sverges städer för afyttrandet af sina spetsar. De mil som guman i fiva dar trampat äro således icke få. CA ——