brer från Skåne. Den 3 Scpt. hade en grupp (fyra häraders) af länets skarpskytteföreningar målskjutning i Helsingborg. Öaktadt den mest ogynsamma väderlek uppgick antalet skyttar till öfver 150. Friämlingarne hado på bästa sänt af stadens invårare blifvit ingqvarterade. När på morgonen kl. 6 trumman rördes, hade man dock, lik en annan Johan Baner (hos Nikander), rest sig upp ur sin makligs frid, tagit gevär, var stridsfärdig. Reguct öste ned, men Björneborgarnes marsch tonade lika bra för det, och den populära visan ritschow ratsch, filibom, bom, bom, känd i alla landsdelar, gick förträffligt. Till fältet utkomne, var allt i ordning. Skjutlag indelades och snart, mot 5 taflor till fende, började dödens adliga jagt. Hvarje gång någon af de lugna fiendtliga drabanterna fick en kula i hjertat, saluterade ett par små kanoner. Törstås, många kulor gingo bom; det är dock så vanligt, i synnerhet när storm och regn äro med ileken, utt det kan räknas till ordvingen. Anda till efter kl. 3 på e. m. fortgick skjutningen oafbrutet, undantagandes den timma gudstjenst hölls. Högsta priserna blefvo utdelade för 36 points (på 5 skott mot 10-ringad tafla och 600 fots afstånd). Sedermera tömdes i det gröna några glas punsch, dem Helsingborgs skarpskytteförening hade artigheton bjuda. Att tal nu hölls, det är gifvet, likväl till antalet juet lagom; och detta var icke det minst trefliga. Ett annat möte, hvilket länge nog hade varit ventileradt, hölls Aär den 9—10. Borgaresångföreningarne från Ystad, Malmö, Lund och Helsingborg voro af Landskrona bLorgarsångförening dit inbjudna. Från de tre sistnämnda städerna kommo ett antal af 130; sångarne i Ystad hade förfall, i det de, såsom äfven varande skarpskyttar, hade sin målskjutning den 10. Af flera talare på festen visades förträffligt att sången ädla krafter föder. Således, oberäknadt de vackra sårgerna på konserten, fick det hela betydelse och tendens. Rådman Klinghammar talade i lätt och lekande