Dagens Nyheter – 21 september 1865, sida 2

Lyd, Miguel! afbröt Mornaix. Malgache lemuade bdbrummande sia plats, i det han mumlade mellan tänderna: — Elden lir man ej släcka med halmtappar. Morosaix och Grolot voro redan i föll verksamhet uti hvar sin ända af stallet; Roger sadlade hästarna, Malgache gjorde sig i ordning att utaf ströet, som fanns i stallet, hopvrida tapparna. På det att läsaren må kunna uppfatta hvars och ens roll, Grelots plan och de belägrandes uansträngnpinger, om hvilka vi straxt skola tala, så Be vi oss nödsakade att i största korthet beskrifva det ställe, der våra vänner iostängt sig. Grelot har redan sagt: Gula Fågelns stall vore det enda ställe, der man kunde utstå ena belägring, om vi så få uttrycka osa. De öfriga byggnaderna utgjordes af med hyarandrå sammanhängande tält, som ej hade något annat skydd än täliduken, hvaraf de voro förfärdigade. Stallet deremot det enda som fanns i hela lägerstäl!et — var alll igenom på alla fyra sidorna bygdt ar stammar af gummiträd, tätt och fast sammanfogade med hvarandra genom grofva jernspikar. Hörnen uti den ena ändan af byggnaden voro försedda med starka Jernkrampor; uti den motsatta ändan hade man, då mau föroatsett en sedermera af behofvet möjligen påkallad utvidgniag af byggnaden, fästal väggen medelst uti tapphål anbragta linor; väggen kunde sålunda, allt efter som man behöfde, iIragas intill byggnadens tvenne andra väggar. (Forts.)