Dagens Nyheter – 21 september 1865, sida 1

fyra vänner en envis tystnad och utförde poggrannt och kallblodigt den emellan Robert, Grelot och Malgache uppgjorda planen. Roger, som Robert utan builer frigjort, kände någon lägga fingret på hans mund och hviska honom i örat: Intet annat vapen än knifven! Alla fyra slöto sig tillhopa och sökte att genom den hoppackade massan bana sig en väg till den dörren, som ledde till de andra tälten. Att komma ut genom den utåt ledande öppningen, lönade ej mödan att försöka. Utom det att bröderna Smith och deras anhang, liksom instinktmässigt, sträfvade att uppnå denna öppning, hörde man utifråp brådskande steg närma sig, och man såg ljus lyse på afstånd. Hela lägerstället, hustrur, barn, tjenare rusade med facklor till Gula Fågeln för att få veta stridens orsak. Äfven fru grefvinnan Fanfare, som rycktes ur sitt ljufva far-niente genom bullret af gevärseiden, störtade till platsen. Roger hade ögonskenligen gjort rätt vackra framsteg etter sin afresa ifrån Paris. Utan tvifvel hade han något diaboliskt äfventyr att tacka för åtkomsten af Gråa Kringströfvarns kostym, som han bar med sådan ridderlighet. Ehuru han förut uti Perrey och Havre skött sitt yrke förträffligt, måste dock hans kamrater, tillföljd af det sitt, hvarpå han efter sin hästs fall, mottog sina angripare, medgifva, att han om möjligt, förkofrat sig ännu mera! Säkerligen skulle ingen notarie i Paris klufvit en panna och genomborrat en jacka af buffelskinn med mera