Dagens Nyheter – 21 september 1865, sida 1

der det korta stilleståndet blifvit uppgjord mellan våra tre vänner. Fyra facklor kastade sitt ljus öfver sceven. Mornaizx sköt på tvenne, Grelot och Miguel på hvar gin. Sedan facklorua blifvit släckta genom skotten rådde i källarsalen ett fullkomligt mörker. -Det är endast i stallet som vi kunna försvara oss, sade Grelot. Jag känner vägen. Följen mig! — Slå ihjäl honom! skrek den framrusande Jonathan, som trodde sig finna den förmente Gordon Leath insnärjd i den döda hästens remtyg. Hon fann dock endast en jernhård hand, som fattade uti hans lurfviga hår, under det den andra med en pistolkolf tilldelade honom åtskilliga kraftiga slag. Det är omöjligt att beskrifva det förskräckliga tumult, som nu följde; Sam och Tom Smith hade obekymrade om hvad som kunde vara i vägen, modigt rigtat sina slag åt det håll, der våra vänner en stund förut befunnit sig. Guldgräfvarne och äfventyrarne, som fingo kännas vid de ursinniga slagen, trodde, att det var något förräderi å bane och satte sig svärjande till motvärn. Man hörde knifvarnes gnisslande ljud i förening med den ohyggligaste kousert af skällsord, lånade ifrån olika språk; men det engelska tungomålet hade likväl en afgjord öfvervigt. Owen, på hvilken ingen tänkte, uppgaf ursinniga rop, hans hustru anropade alla paradisets helgon, och barnen skreko. Midt i denna larmande hop iakttogo våra