Dagens Nyheter – 20 september 1865, sida 2

don Leath. Etter hvad jag tycker mig se, ären J här tjugo mot en. Ge mig rum! Han fästade på Jonathan en så genomträngande blick, att denne ej vågade skjuta. — Till bäst! utropade den förvånade Owen; han kommer in till häst! Se då, gumma! Ur det utanför rådande mörkret framskymtade först ett ebenholtzsvart hästhufvud, tecknadt med tveune halfmånsformiga märken cmellan ögonen, derefter eu högväxt man, hvars gråa drägt gaf honom utseende af en jerusiaty. Han sprängde lätt öfver tröskeln och med ett behagfuilt hopp stod hans ädla djur midt för våra tre vänner, som vid hans åsyn stodo alldeles handfallna af förvåning. Grelot var den förste som bröt tystnaden i det han munter och glad, som om faran varit hundra mil aflägsen från den vilda scenen, utropade: — Det är ju min nourie! God utron, god afton! — Herr de Lavaur, tillade förvånad Malgache. Med ett gläidjerop utbrast Mornaix: HRoger! Roger Bontemps! V.