Dagens Nyheter – 20 september 1865, sida 1

Uuder det han sålunda spridde tforouelse omkring sig, pratade han oupphörligt. Ena Pariserpojke lemnar aldrig obegagnadt ett tillfälle att få lysa med sin Hödande vältalighet. — Aha! ni vill boxas? sade han. Må gå! Ingenting i händerna eller fickorna! Jag är elev af Vigneron och har inför ett utvaldt sällskap uppträdt-i Vauxhallen och skördat en ofantlig framgång! Under hela denna harang var ban oupphörligt sysselsatt. Den stackars värden föll med ett krossadt skenben, och Dawson band sin näsduk om sitt illa åtgåvgna öra. — Låtom oss boxas, mina bröder, låtom oss boxas, efter ni nödvändigt vill det! Pass opp, Eugelsman! parera det här slaget! Hur gick det med dig, John Bull?... du har ju ingen näsa mer, kära vän! Swödjande sig mot marken med sina begge händer, satte Grelot sin fot i kretsformig rörelse och tilltygade Rowleys ansigte förskräckligt. Det var ett blodbad i ordets egentliga bemärkelse. Pennan kan ej beskrifva den förvånande hastigheten i hans rörelser. Inom tio sckunder utdelade Gielot tjugo sparkar och beledsegade alltid hvar och en med några välvilliga ord. — Det här är fransk boxning, sade han; den är allmänt i svang bland de lägre folkklasserna. Den engelska boxningen kan vara bra för Eogelsmän och Yankees; men i Paris duger den plait inte! Här ska jag göra ett litet hål i magen på den der herrn och befria den der gynnaren ifrån två besvärlixa tänder... det ska inte göra det minsta ondt... Jag kan nog, må ni tro... Men boxas då,