Dagens Nyheter – 20 september 1865, sida 1

— Framät! kommenderade Rowiey; följen mig! Han fattade en stol och svängde den öfver sitt hufvud; men han fick icke tillfälle att slunga den. Ett skarpt, genomträngande skri bördes från dörren wull skafferiet; detta skri åtföljdes af ett häftigt skrammel af sönderslaget porslin, hvilket trängde ända till hjertat på värdshusvärden. Straxt derpå utslungades genom dörren en verklig störtskur af porslinsskärfvor. Omedelbart derefter, under den af denna oförmodade katastrof uppväckta allmänna förvåvingen, syntes en person, eller snarare en apa, med utomordentlig vighet klättra öfver de omkringståendes axlar och hufvuden samt lätt som en fjäder nedfalla midt uti ringen. Mannen eller apan gjorde ett vänskapsfullt tecken åt Mornaix och Miguel, hvilka på samma gång läto undfalla sig det glada utropet : — Grelot! — Förträffligt! utropade Grelot, i det han som en jonglör kastade benen i vädret och stödde sig på händerna. Här ska bli roligt! Med en oförmodad spark, som ej syntes kosta honom den ringaste möda, krossade han det ena käkbenet på Rowley, hvars hufvud han pyss förut illa skadat med glasskärfvorna. Rowley uppgaf ett ursinnigt rytande och störtade sig öfver honom. Han träffade endast tomma luften, men Grelots fot vidrörde miklarens öga. På samma gång träffade såsom ett åsk-slag Grelots begge knutna näfvar en Amerikanare, som ville fatta honom om lifvet.