elgko som repslagaren hr Sundström skjöt, och fick så hederligt betala, att han väl har lust att afyttra en del af köttet på vederbörlig ort, der ifven viicke-jägare kunna få en bit med af steken. Under det kungen fick den elg, som af houom sårades, för 185 rdr, fick den icke-kongl. skytten, hr Sundström betala den af honom verkligen fällde med icke mindre än 415 rdr 30 öre, af skäl förmodligen att man ansåg sig kunna täfla vid auktionen med den icke adlige medlemmen af konungens jagtklubb. Att knäppa nötter och äta körsbär med de stora lärer ej vara något profitabelt göromål, men kanske det går bättre att skjuta elgar i deras sällskap, och möjligen snor hr Lundström så sina rep, att han af dem får en liten grön bandstump att fästa i knapphålet af sin ljusgrå uniformsrock som medlem af konungens jagtkiubb. Eit par andra Norrköpingsboar, öfverjägarne Cnattingius och Holmertz åtnjöto nu äran att blifva inkallade tilll edamöter i nämnde jagtklubb, hvilket för dem, såsom än.:u mycket unga män, bör kunna anses såsom ett khfvande på första pinnen af nådens stege. De båda unga minnen hafva för öfrigt gjort sig fördelaktigt kända i allt, äfven såsom skickliga zoo!oger och djuruppstoppare. Förtjonsten all den ära som honom vederbör! — Borgmästaren Stolps var äfven inbjuden att deltaga 1 jagten; h:n är också liksom häradsböfding Landegren en ortens Nimrod som på köpet har andra meriter, (fest han nu är tillbakasatt af Norrköpings tongifvare), att poussera sig fram med till en domsaga, än sin skjutfärdighet. En beröring med majestätet vid jegtflaskan kan måhända rendera lika mycket som vid riksdagen. Hr Arnberg hado den för en familjefader stora hugnaden, att se både sin son docenten och sin måg telegrafdirektören E. Meuller belysas af nådens solsken, och båda äro män att göra något utaf och i alla afseenden habila jigare, och då detsamma, eller ungefär detsamma, kan sägas om läraren vid tekniska skolan, löjtnauten och magistern A. Törosten och jäzmästaren V. Hamnström, så måste väl erkännas att sällskapet från Norrköping var, om också litet, dock honnett. När en lärd man säljer Bitt bibliotek så förekommer det mig alldeles som om un förnäm och något kokett dam säljer sina juveler och afsäger sig verldens lockelser. Om anmärkningen också i allmänhet må ga sin riktigbet, så har den det dock kanske ej med afseende på professor Collin, en man som samiat ett bibliotek, hvilket torde utgöra en af de befydligare boksamlingar i vårt land och som samlat det med boksynthet och urskiljning. Det pästås, att professorn är så hemmastadd i bokväserdet att han uppgifver tryckningsåret och orten samt upplagornus antal för åtminstone de förnämligare bokartiklar i vårt land. Auktionen på hans böcker förtjenar bokvänners synnerliga uppmärksamhet. Thomas.