Småll och godt från Norrköping i bref Den 14 sept. Måndagen i denna veckan var en i flera afeeenden märklig dag och åtminstone till dato den af veckans dagar, som lemnar en breltskritvare något, ech det mesta, att tala om. Då anställdes nemligon tällingsskjutning af distriktets skarpskyttar om do för statsmedel inköpta priserna, då afgjordes af magistraten hr Arnbergs afsägelseansökan från riksdagsmannakallet och då jagade kung Carl elgar vid Näfveqvarn i Södermanland. I täflingsskjutningen deltogo 129 skyttar; dertill att resultaterna ej blefvo så lysande som man haft skäl att vänta uppgifves den starka stormen vara orsaken, hvilket ock har all sannolikhet för sig, ty för att kunna skjuta någorlunda säkert är ett vilkor sine qua non art kunna stå stadigt på benen, hvilket ej var händelsen nu, ehuru skarpskyttarne voro spiknyktra, åtminstone den tiden på dagen, då målskjutningen pågick; men stormen, och på köpet vester-ifrån, den var ej tagen med i beräkningen. Dagens glanspunkt var dock sexan om qvällen i Arbetareförenipgens rymliga salovg, som också rickte fullkomligt till, med anledning deraf, att man satt entrpriset så högt, att endast de förmögnare skarpskyttarne kunde deltaga i tillställningen, hvilket också väckt mycket ogillande. Från en sexa för 75 öre personen hade ingen af förmögenhets:käl behöft uteblifva; den hade då visserligen blifvit tarfligare, men också mer på ikta soldatmaner och man hade haft lika roligt för det och lika. godt tillfälle att uttrycka sina loyala och royala samt fosterländska tänkesätt, om också de inbjudna framstående personerna, som i allmänhet med ett och annat undantag gjort bra litet för skarpskyttesaken, fätt åtnöja sig med hvardagsmannakost, tillagad af en marketenterska. Detta var onekligen ett fel iden eljest lyckade festen, och ett så mycket större fel, som undvikandet deraf ländt alla till båtnad och i främsta rummet kamratandan. På det de mindre bemedlade åtminstone till någon del måtte vara representerade vid festen, i äfven dess traktamentliga afdelning, hade 3 af hvarje korporalskap blifvit inbjudna. Med borgmästaren Grenander, som visat sig både i ord och åthäfvor mycket vänligt sinnad mot både skarpskyttarne och skarpskyttesaken, var man allmänt belåten, hvarmed vi hoppas att han må känna sig tillfredsställd, och öfvertygas att det fordras så oändligt litet att vinna sympatier, hvarigenom man uträttar mer än med maktspråk och ingripande i folkets lif på ett sätt, som sårar dess gjelfständighet och gtörer dess lugn. Som nämndt är afgjordes samma dag af magistraten hr fabrikören och riddaren J. A. Arnbergs ansökan att blifva från riksdagsmannavärfven befriad, med bifall till ansökningen på anförda skäl, nämligen ålderdomsskröplighet, hvilken dock ej hindrade hr Arnberg ifrån att nnder det magistraten afgjorde hans öde deltaga i jagtens, mannakraft och ungdomsmod krätfvande, mödor vid Näfveqvarn vid kung Carls sida. Nytt val, det tredje, är utsatt att hållas den 28:de innevaraude månad och såsom bäste kandidaten har jag hört nämnas herr borgmästaren Grenander, som vil också en gång måste börja sin politiska karrier och trampa den väg som till idyllen af ett häradshöfdingelif på landet brukar föra. Vid det omtalade tillfället uppträdde fabrikören Jöran Sääf och höll en föreläsning för magistraten, rörande obefogenheten af dess åtgärd att sammankalla de val berättigade för deras hörande vid afgörandet af lagligheten utaf de skäl, som anföras för frikaliandet från riksdagsmannabesväret, hvarom riksdagsmannaordningen ingenting föreskrifver. Förr i verlden torde man ej tänkt sig möjligheten af dylika afsägelser, som numera höra till ordningen för dagen. Men tiderna förändras, och sannolikt hela riksdagsordningen med dem. Om den kungliga jagten vid Bråvikens norra strand har vår otficielle i Norrköping en lång artikel, som jag rekommenderar till uppmärksamhet i Dagens Nyheter. För egen del har jag ingenting derom af någon vigt att tillägga. För oss i Norrköping bör väl den förnämsta vinsten at det kungliva nöjet l FSRSSRRGNERReeERe RR