Dagens Nyheter – 19 september 1865, sida 2

j sande att inblanda sådana der tiggare i on samling af herrar som vi? Gula fågeln krökte föraktfullt läppen. -— Uthungrade varelser, herr Rowley, sade han; stackars olyckligt folk... -— På dörrn med dem! befallde mäklaren. De spelande och de som sutto owkring och pratade, började nu nyfiket gifva akt på samtaiet. I Australien är man i allmärhet gavuska gästfri. Ingen förvåning afmålade sig dock i de närvarandes blickar. Men mäklaren såg sig omkring och sade: — Men har sett åtskilliga kringstrykare häromkring. Detta stämde så bra öfverens med den tanke, som blifvit väckt genom Gordon Leaths förmodade närvaro, att ingen brydde sig om att taga parti för de begge okända. Owen utgjorde likväl ett undantag härvid och uppresande sig med möda utropade han: Hvad de ätit och druckit, ha de betalt. -— Lägg er ej deri, karl! sade Rowley med befallande ton och mörk uppsyn. Då den stackars irländaren ville göra invändningar, förseglade Kate hans mun med sina händer i det hon hviskade: — Du är blott ett benrangel ijemförelse med denne Goliath! De begge männen hafva nu tillfredsställt sin hunger och törst... gå icke och skaffa dig något gräl på halsen! De personer, som voro föremål för detta okyfsade anfall, syntes ej bekymra sig det minsta derom. : Esadast Malgache hviskade I örat på MorDal: