Dagens Nyheter – 19 september 1865, sida 1

— Medan jag nyss satt utanför tältöppningen, återtog Mornaix, blef jag alldeles konfys och det började gå omkring i hufvudet på mig . . . Då, besynnerligt nog . -— Huru länge har ri varit utan föda? afbröt honom Malgache. -— Jag vet iute. . . jag har lefvat af rötter som jag träffat på . . Än ni Miguel, huru länge har ni svultit? — Jag vet det inte, jag heller . . Jag lyckades öfverraska en fågel i sitt bo, och sög blodet ur honom . . . Men hvad var det för besynnerliga saker, ni tänkte beritta? — Jag tyckte mig höra . . . och känna igen . . . så tydligt . . Sam Smiths röst. Men jag hade inte styrka och själsnärvaro nog att lyfta upp hufvudet. . — Jag har iogenting hört . . ingenting märkt. Jag hade hvarken insomnat eller var jag fullt vaken. Jag tänkte strypa någon af de der kanaljerna, för att komma åt deras pengar . .. Han blef afbruten af en röst, som sade: — Huru, Gråa Kriovgströfvaren Gordon Leath! Är ni viss derpå? — Ja, . Dawson bar sett hans häst i stallet, svarades det. — Omöjligt! — Orimligt! oc Hör Owen, hör då på min man, sade: Kate, Gråa Kringströfvarn är kanhända den som veiat inleda dig i spelet! -— Jag är starkare än han, svarade Owen. Med ett enda tag hade jag slungat hozuom långt bort.