Dagens Nyheter – 19 september 1865, sida 1

I gjorde de heder ät maten; ty de voro verkligen mycket hungriga. Skriäflaren Owen slog sig i språk med dem och gjorde dervid till ämne den frikostighet han visat. Kate sade ingenting, men hennes ögon talade. Hon visste huru det kändes att vara riktigt hungrig. Under det hon såg på med hvilken begärlighet de båda vännerna slukade maten, tryckte hon gåog efter annan sina två små barn mot sitt bröst. Emellertid hade samlingen ökats med flera nykomna gäster; guldsökare, herdar, och en engelsk jägare, som såg vildsint ut och hade en herkulisk gestalt. Han hette Rowicy. En allt talrikare ring slöt sig kring kortspelsbordet. De som icke dextogo i spelet, samtalade om Gråa Kringströfvarn. De tycktes alla vara af den meningen att den fruktade bandtiten för lingesedan vore död. Så snart de båda svägrarne stillat den första hungern, rörde Mornöx vid Miguels ben. — Intet nytt? hviskade han. Malgache skakade på hufvudet utan att svara: j — Naranja? envisades Robert. — Ingenting, svarade Maigache med dyster min. — Och Roger? frågade Mornaix efter en stunds tystaad. — Ingenting. — An Qrelot då? — Inogenvting. De fortsatte att äta, men sedan aptiten blifvit till en viss grad stillad, föreföll dem brödet mindre välsmakligt.