Dagens Nyheter – 19 september 1865, sida 1

er en tjenst . . . men han hade ändå edra tretton pund i fickan, herr Dawson. — Det är saont. -— Jag är ingen polisbetjent, herr Dawson, långt derifrån. — Inte heller jag. Gud bevare mig derifrån, min bäste herr gretve. — Eskorten från Bendigv passerar här förbi i morgon .. — Och det tidigt sedan. — Femhundra pund sterling äro, som pi kanske vet, utlofvade åt den som griper Gråa Kringströfvarn. — Ja, så är det. — Jag säljer idden åt er, herr Dawson; för hundra pund. — Rom få betalas, då allt är öfverstökadt, värd? — Må gå oo. Ni är en klok karl — Och ni en a treflig kompanjon . . . Nu ta vi hvarandra i hand och saken är afgjord. — Här är min hand. Ne gå vi och redigera cirkuläret. De gåfvo bvarandra ett duktigt handslag till tecken af aktning och tillgifvenhet; men det var ödets vilja, att det den gången icke skulle gå, som de båda skickliga diplomaterna räknat ut. Det hade åter blifvit lugnt och stilla i källarsalen. Malgache och Mornaix hade visserligen blifvit mycket glada öfver att träffas, men derföre icke gjort just något väsen af sig. De hade slagit s8g red tillsammans vid det bord, der den tarfliga anrättniog, hvarpå Owen bjudit, stod uppdukad, och utan att bry Big om de spefulla blickar som kasiades på dem,