Dagens Nyheter – 18 september 1865, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Ofer. En borgare hade af bekant familj blifvit inbjuden att öfvervara ett barndop i kyrkan. Då han infunnit sig der och faddrarne voro församlade, blef han af barnets fader hedrad med uppdraget att bära barnet till dopet. Klockaren uppräknade namnen på de åtta barn som skulle döpas, och faddrarne uppställde sig i rad omkring doptunten. Presten började uppläsa dopformuläret och derefter fullborda ceremonien på hva.je barn serskildt. Han hade redan hunnit döpa fem barn innan turen kem till det som bars af hjelten i vår historia Vid prestens ord: Och så döper jag dig Carl August Maximilian blef hav afbruten af den uppmärksamme och andäktige borgaren med anmärkningen: Ursäkta, berr pastor, men så mycket jag vet är barnet en flicka! Presten höll upp och såg förvånad på klockaren. Nu upptäcktes att samtliga barnen erhållit oriktiga namn, nemligen så att gossarne fått flicknamn och flickorna gossnamn. Faddrarne hade väl märkt misstaget, men ingen af dem hade haft mod att afbryta presten, som ursäktade sig med en förvexling af sedlarne, hvarpå namnen stodo uppskrifna. Han förklarade derjemte med ledsnad att han ej kunde döpa om barnen, men lofvade deremot draga försorg om att namnen åtminstone skulle bli riktigt antecknade i kyrktoken. Man kan tänka sig hvilken figur klockaren gjorde under detta uppErodregn. Nyligen gick ett ovider öfver Maxweltown i England och regnet flödade ned i stora strömmar. Då regnet för en stund saktade sig såg det ut Bom om marken varit lefvande, och då man nogare undersökte orsaken fann man, att det var små grodungar som i milliontal krälade och hoppade omkring. I vattenpussarne som bildats af regnet simmade de i tusental, och på somliga ställen var deras antal så stort att de bildat riktiga högar. Att de kommit ned med regnet är otvifvelaktigt, ty någon damm eller något kärr finns inte i närheten af Maxwelltown. Tredubbeikl mord. Ett förfärligt brott begicks nyligen i London af en qvinna vid namn Lagg, hustru till en nattvakt, anställd hos kolhandlå8he hrr Pegg. Den anklagade hustru Esther Lagg bodde med sin man och sina fyra barn i ett hus vid Skinmarket-place. Aftonen före brottet gick mannen Lagg som vanligt på sin vakt, och hustrun med barnen gingo till hvila. Klockan tre följande morgon hemkom mannen och fann allting i vanlig ordning, hvarpå han åter gick ut för att väcka några arbetare som bodde i grannskapet. Då han åter hemkom ropade hustrun till honom från öfre våningen: Mathias är det du? — Ja, svarade mannen. Nu har jag gjort det, och ändtligen fått lifvet af dem! återtog hustrun. Vid dessa ord sprang mannen uppför trappan och fann näst den äldsta sonen liggande på golfyet i en pöl af blod; de två yngsta barnen lågo i sina sängar med struparne afskurna. Vid denna fasans syn gjorde mannen alarm och snart kom polis tillstädes. Då hustru Lagg fick se konstapeln yttrade hon: Jag gjorde det med en rakknif, och vid undersökning af rummet påträffades också en blodig rakknif. Hustru Lagg arresterades och vid förhöret i fängelset bekände hon öppet sitt brott, tillliggande att hennes man, oaktadt sin flit, ej varit i stånd att föda och kläda barnen, och att hon sjelf skulle in på ett hospital för en benskada, hvarföre hon dödat barnen för att j de ej skulle svälta ihjäl Vittnen intygade dock