Amalie Laurenee. På något sätt skola de tagas — tänkte alla ryssare sjelfherrskare och sände ut en väldig flotta pansarskepp och monitorer för attintaga Stockholm, ja det vill säga, intaga Stockholmarne till sin fördel; men hur det än valsades, skjöts, spelades och hurrades, så sågo Stockholmarne alldeles för glada ut när fiottan vände dem ryggen, aktern ville jag säga. Detta förargade den artige czaren och i hast sammankallades rådet; den ena rådde att skicka 40,000 man landttrupper öfver till Stockholm, för att göra gin komplimang, den andra att fiottan skulle vända tillbaka och gå upp ända till Stockholm, der monitorerna för artighets skull borde sänkas; men icko ett enda råd vann nåd inför czarens öra. Dyster och sluten stängde ezaren in sig i sin kammare och började fundera, hvilket hade till följd, att dagen derpå kom en ukas ned till Alhambra i Köpenhamn, med order till ryska dansösen Amalie Laurence, att ögonblickligen begifva sig till Stockholm. Hon kom, man såg, hon segrade — i lördags afton. Berns salong, som förut stått temligen öde, var öfverfylld af en publik, som just icke tycktes vara välvilligt stämd att dömma af den envisa tystnad, som hvarken sångaren eller sångerskan förmådde bryta. (Unter uns må herr Berns få veta att det är den höga entråen, som fördystrar de flestas sinnen vid entr6en.) Som sagdt, salongen var fylld, men bifallet ringa. Damerna Ninon och Antoinette Fabieux piruetterade till och med förgäfves. Ändtligen utvisar programmet n:o 9 La belle jardinidre, stort solo dansas af dem. Amalie Laurence. Nu kommer ryskan! hviskades öfverallt i salen och alla rysshatare vände bort ögonen. — Se der är hon! sväfvande och lätt på foten. Hon tar buketter ur sin blomsterkorg, kysser dem och kastar dem ut ibland ungherrarna, som nappas om dem. En ganska god början minsann! 8e hvilka rörelser — och hvilka ben: Rysshatarne måste också se dit, bara för att kunna få rynka på näsa och mun gubevars; men se! rynkorna försvinna fört ett belåtet leende, hatet exploderar och går upp i en skallande applåd. Den czaren, den czaren! han är verkligen menniskokännare, framförallt Stockholmskännare! Hans funderingar ha slagit in till punkt och pricka, ty hvad monitorerna icke förmådde åstadkomma med sin imponerande storhet det gör nu Amalie Laurence — med sina ben, Då vår tids historia engång skrifves skall pmamnet Amalie Laurence stråla högt öfver alla andra, ty våra efterkommande skola med tacksamhet minnas henne som släckte nationalhatetes brand i våra hjertan. -—s0n.