Dagens Nyheter – 18 september 1865, sida 2

Hvem kunde den andra vara? Grelot var en så beskaffad person, att han icke nöjde sig med bara aningar. Han skulle skaffa sig visshet, kosta hvad det ville. Han lemnade sin tallriksstege och sina odiskade glas och följde fienderna i spåren. Han havn ända till ingången af grefvinnans budoar, utan att Smitharne märkte honom. Medan Grelot står utanför Fanfares tält och lyssoar samt tittar genom öppningen, skola vi göra ett besök i stallet för att få vara närvarande vid Gula Fågelns och Dawsons samtal derstädes. — En vacker häst, det kan man tryggt säga, yttrade Isidore, medan han med kännarmin mönstrade hästen. Djuret är värdt minst hundrafemtio pund sterling, min herre .. . Men hur tusan har det kommit in i stallet, utan att jag vetat af det? . . . Jag har reda på allt hvad som händer vid mitt etablissement. — Ni talade nyss om en affär, som var att göra, värd. — Om två, herr Dawson ...och om ni ger mig femtio pund skall ni få hälften af den vinst, som den första inbringar. — Låt höra den första! — Det är alldeles nödvändigt att bestämdt veta om Gråa kringströfvarn är i Yellow Bird. — Jag försäkrar er det, på mitt hederBord. (Forts)