Dagens Nyheter – 18 september 1865, sida 2

— Får jag vara med om affärerna? — Ja, om ni vill deltaga, så gerna — Men jag förstår inte . . . — Följ med till stallet. Gula Fågeln fick sålunda annat att göra än att ha uppsigt öfver sin landsman Grelot, som han nyss anförtrott diskningen af sitt porslinoch glasförråd. Då Grelot icke stod under uppsigt, följde han sina egna böjelser, och han hade ingen böjelse för att diska. För att komma från stora källarsalen till grefvinnans enskilda rum, måste man passera genom köket. Gula Fågelns etablissement utgjorde en sammansättning af en hel mängd tält som tillkommit det ena efter det andra i mån af behof. Grelot stod vid tallriksstegen och tänkte på både ett och annat, då plötsligt ljudet af röster nådde hans öron. Två personer passerade genom köket. Den ena sade till den andra: — I ett sådant tillstånd, hvari de nu befinna sig äro de inte alls att frukta. Den andra svarade: — Jag är öfvertygad om att Jonathan tycker det vara klokast att vi göra oss af med dem på en gång. Grelot hörde icke mera; men han hade genast igenkänt de två äldre bröderna Smith. Hans första tanke var, att de upptäckt honom, och att han sjelf var föremål för deras samtal. Men de hade icke talat om en utan flera. Det var således minst två personer, som bröderna Smith skulle göra sig ef med i en hast. Och Grelot var ensam.