Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul Feval. (Foris, fr. föreg. nr.) — Han lånade mina tretton pund, samt gjorde mig förebråelser för min oartighet. Hade jag varit mera medgörlig, skulle han kanske ha funnit sig föranlåten att dela guldet med mig. Derefter visade han mig ginaste vägen till ett nybygge 1 närheten, der man behöfde en herde. Härvid lät han mig förstå, att han var min välgörare. Sedan han derpå bedt att få min bössa, slungade han den ungefär femton steg in i småskogen, hvarefter han svingade sig upp 1 sadeln. Den svarta hästen ilade utaf med pilens hastighet. Då jag fått tag i min bössa, voro Gordon Leath och hans häst utom skotthåll. — Om jag någonsin kunde träffa den karnaljen! sade Sam Smith skrytsamt. — Förmodligen vill ni höra slutet på historien, sade Dawson. Tio dagar efter denna händelse hade jag gått vilse i Dalhousie. Jag var alldeles utmattad och nästan halfdöd af törst. Jag hade kastat mig ned på sanden för att dö i ro. Tvenne negrer nalkades mig då och stulo ifrån mig min bössa samt mina kläder. De läto mig behålla lifvet, emedan de trodde mig vara död. Jag öppnade ögonen och kastade en matt blick på den bakom gummiträden nedgående solen. Jag trodde det vara sista gången, som jag såg dess gyllene strålar. Plötsligen kom någonting i vägen och