Dagens Nyheter – 18 september 1865, sida 1

slungade sitt glas längt bort. Våra barn skola bli rika hemma 1 Iriand! Härunder svängde han omkriog flera hvarf med Kate, som skrattade och grät på samma gång. Sam Smith hade afiägsnat sig. Efter en stund utbrast Owen: — Kate, vi skola göra en god gerning! Irländarne äro frikostiga af sig. I går voro vi fattiga... Ge, ge om åu vill, Owen! Välgörenhet hur välsiguelse med sig, svarade Kute. Owen avtog en ställning, som skulle ha varit en konung värdig. — Hör på, mina berrar! sade han. Hör hit alla, både härinne och derute? Ni se hör ett nästan helt bröd, fårkött och en halffylld butelj vin. Om någon är hungrig eller törstig, må han träda fram samt äta och dricka på en kristens bekostnad! Man åhörde honom, likasom hade han varit en komediant. Scenen var på samma gång löjlig och upprörande. Men på Owens inbjudning reste sig de begge trasiga karlarne: mannen med den mörka byn, som begärt ett glas vatten, och tigaren som satt vid tältöppningen. Begge syntes i högsta grad uthungrade. De hade under hela tiden suttit orörliga och icke tagit del i samtalen eller lyssnat till Dawso:s berättelse. Den mörkhyade mannen tycktes ha uppvaknat ur en dvala; den andre kastade omkring sig blickar, som icke sågo någonting mer. Två ord hade uppväckt dem ur deras sinnesslöbet: äta och dricka. Vacklande närmade de sig Owens bora