Dagens Nyheter – 16 september 1865, sida 2

RR Jag insåg det. Derföre lade jag armarna ikors öfver bröstet och sade: j — Vi böra väl ej ha svårt att bli ense, kamrat? Småleende böjde han sitt hufvud. Bakom honom såg jag hans häst, det vackraste djur jag någonsin sett, komma lekfullt dansande, liksom en hund, hvilken fägnande följer sin husbonde. För att underhålla samtalet tillade jag: — Ett charmaut djur, kamrat! — Och väl dresseradt! svarade han. Ici Love, min skatt! . Den ståtliga gåvgarn gjorde några krumbugter, derefter stod han vid sin herreg sida. Det var en högväxt, ebenholzsvart häst med tvenne hvita halfmånsformiga teckningar i pannan. Remtygen voro af läder och sadeln af samma färg, som den omtalade hatten. Man kunde ej nog beundra detta djurs smidiga och dock muskulösa lemmar. Skönhet i kroppsbyggnad, ihärdighet och snabbhet funnos förenade hos detsamma i ovanlig grad. Jag hade vid grufvorna hört talas om Gordon Leaths toalett såsom högst besynnerlig, och jag måste verkligen medge, att den var särdeles egendomlig. Den utgjordes af väst, lifrock och knäbyxor af grått skinn. — Nå, hvad gjorde han åt er? frågade Sam Smith.