Dagens Nyheter – 16 september 1865, sida 2

egarce litet pengar, så skall han dricka er viälgångsskål. Jag kastade ett halft pund sterling i den förtrollade -hatten. Då återtog rösten i en förebrående ton: — Min broder, jag tror aldrig hatten bad dig om det der. Jag känner honom af gammalt jag; aldrig förr har han framställt en sådan der oförskämd fråga. — Hvad bad han då om? utbrast jag, Bom började bli het. — Vredgas ej, min broder! Han frågade er, hur mycket guld ni har i er gördel. Jag hade hört nog. Jag vidrörde med knifsudden min klippares öra och sprängde af i sporrsträck. — Det der kallar jag att vara oartig, min broder, sade rösten, utan att förlora sitt lugn. I detsamma hördes mellan träden en knall, och min stackars klippare sjönk liflös till marken. När jag kommit på benen, stod Gordon Leath vid min sfida; han hade den infernaliska, gråa lädersatten i ena handen och i den andra en revolver, hvars sex pipor han hade rigtat mot mitt ansigte. — Arrah! sade Owen förvånad. Hör du, Kate? Kate betraktade under tiden den jättelike Tom Smith, som tycktes inom sig uppgöra en plan; gång efter annan fästade han talande blickar på Owens gördel. : — Innan jag hunnit föra min reffelbössa ill axeln, skulle jag säkert haft sex kulor i annan.