Dagens Nyheter – 16 september 1865, sida 1

-. Den homlighetsfalla skatten. Roman of Puul FEval. (Ferie. fr, föreg. mr.) — Kanske engelska? — Bättre än så. — Amerikauska då? — Icke heller det. — Då är det väl en fravsyska? — Ja, en parisiska. — Åh, jag måtte sögal En parisiska, det var då ett riktigt fynd, min kära fru? — Det är jag som ensam funnit det; derföre är det ock:å jag som ensam tår om det, tin herre, svarade Fanfare. — Der har ni rätt, fullkomligt rätt, på min ära . .. Hvorföre har hon rest hit, dec lilla perian. — Förswådd kärlek . . — Bravol .. . Sam och Tom äro ännu nögkarlar. sen -— Och pi, min noble herre, skulle väl för någon dug kunna tröttna vid er Anbita — Hon beter Jugnita, min fru, . . . och vi skola ivom kori gifta os8 . . Har hon varit inge i Melbourne? — Min skyddsling? . . Sex månader. a Är det der vi formerat hennes bekantskap. — Nej, jag kände henae redan iFraakrike. — På hvad sätt blet ai bekant med ne?