Dagens Nyheter – 16 september 1865, sida 1

samma ställning. Huns sövdriga hatt öfverskygsade nästan heia ansigtet. . Igen brydde sig om dessa två min. Dou bleka gviunass man hade i det närmeste urdruckit siu fj.rde Xeres-butelj. Röda fiskar började visa sig under hans ögon. — Blanda dig j i den der saken, Owen, jag ber dig, sade hans hustru med låg röst; gör inte det, såvida du vill att dioa barn vid hemkomsten skoja få något godt af dinaa pengar! Owen upplyftade aitt tunga hufvui. — Jag är en man, ech jag har pengar, Kate, svarade hav Jag kan nu tala högt inför Jessa herrar! Och svängande sitt halfyllda glas, tillade ban: — Säg mig, kamrater, om truppaflelniagen som kommer ifrån Bendigo, för aut essortera dem 80m gjort goda affirer vid grufvorna, svart skall passera härigenom? oo Aha! sade Tom Smith och kastade en bick på den trasiga irländiren; der ha vien g08se om haft lycka med sig! Han tycks ba bebött der också? Litet hvar utbrast i skratt. K ite darrade i alla lemmar, ty hon hade märkt Toms ögoakast. — Eskor:en passerar härigenom i morgon biltida, Paddy, svarado Gula Fågeln, som vu visade sig i tälltöppningen. Försök att freda Gin pung till dess. — Det skall jag nog, herre, utropade Owen. Iote ens Gordon Laih skulle kuona skrämma mig. Jag är karl för min hatt och har en revolver som duger.