Dagens Nyheter – 16 september 1865, sida 1

— SA dgr tillsammans till Melbourne, jag hemtar hen ce med vagn och säger att vi skola fara ut och roa 03s tillsammans? och så får vi henne, utan att behöfva ge henne sjelf det minsta... Man lofvar natur igtvis, men man håller itu... — Det dir var icko illa tinkt. — Om hon blir gift med Tum eller Sam, som båda äro de förträifl gasio vilddjur, man kan tävka sig, sade gretvivnan allvarigt, skall jag känna mig stolt voh glad öfver att ba skapat hennes lycka. Jonarban räekte fram sion hand; men han åtrade sig och fråg ide; — Kan hon frauska folkvisor? — Hunodradetals. Köpet upy gjordes, och Jonathan som al!tid bar på sig ot par vågskålar, höll just på att väga ut det öfverenskomur priset, då Sam och Tom inträdde i ruvwet, båla två bleka och orvliga. — iivad är på firk? frågade Jonathan. Sam tog houom i armen och förde honom atsides. Tom skyndade efter brödernn. Fuaofare läste in gr dsonden i av liter smakfullt skrin. Uuder tiden hade hon sins blickar fästade på BSmitharue och Jånade begärligt örat til hvad de hviskade sis emellan. Hon hörde onadast tre oxd Två namn och eit utr ip. : — Malgache! sade Sam. Å — Kl conde! (grefveu) tillade Bob. oo o— Förbannelsv! mumlade Jonathan med dof och darraode röst.