Dagens Nyheter – 15 september 1865, sida 2

j tre år. Men ert nybygge ligger mycket aflägset, och Rodney är fullt af stråtröfvare. — Om icke så vore fallet, afbröt henne Smith, skulle jag väl inte behöfva så mycket folk. Och dessutom tänka de väl inte förtjena sitt lifeuppehälle utan att göra någonting? Fanfare smålog och återtog: — Man säger att äfven ni gjort ett par goda affärer . . . i småskogen ... på andra sidan om Darwinberget. I Australien kallas de ofantliga landssträckor, som ännu icke blifvit tagna i besittning af någon menniska, för smäskogen (the bush). Stråtröfvarne (the bushrangers) äro fruktansvärda bofvar, som icke stå de europeiska stortjufvarne i förra seklet efter. De äro mycket talrika och angripa de resande, som icke kunna värna sig för dem. Vid denva Fanfares direkta anspelning, gjorde Jonathan Smith en axelryckning och svarade något vresigt: — Vi äro fredliga menniskor, min fru, och dessutom rika. Det är Gordon Leath den skurken, som jemt och ständigt har sådanader bofstreck för sig. — Gordon Leath! upprepade Fanfare; Gråa kringströfvarn! Han får då bära skulden för allting Bom ingen annan vill ta på sig. — I alla händelser, käre herr Jonathan, tillade hon, äro ju inte vi några spioner åt polisen . . Vi ha minsann annat att göra, Isidore och jag, än att blanda oss i saker, som inte alls angå oss. — Ni är ett klokt och omtänksamt fruntimmer, min fru, svarade Smith i nästan hotande ton, och er man är en försigtig karl