Dagens Nyheter – 15 september 1865, sida 1

fos va OOORRR ROSOR SERSRER ASA SR SNRA Den hemlighetsfuila skatten. Roman at Paul FEval. (Forts, fr. föreg. ur.) Vi hafva redan sett, att Owens trasor ej skyddade honom från misstanken att vara rik. Manonen med den mörka hyn bad emellertid sin granne att få släcka törsten ur den karaffip, hvaraf men begagnade sig för att blanda till groggar. Utan att skänka honom en blick, sköt grannen karaffinen till honom. Vid sitt inträde fann Gula fågeln en trasig person till i sin källarsal. Men dennes trasor talade. Han hade till alla deiar en parisergatpojkes drägt. — Ah! förlåt mig, min gosse, hvar kommer du ifrån? ropade herr grefven, förtjust öfver det tillfälle, som bjöds honom att få språka med en äkta parisare. — Från gatan Grenetot, landsman, svarade den tilltalade helt frimodigt. — Och du kommer direkte derifrån? — Ja, raka vägen, landsman. — Hvad heter du, min vän? frågade Gula fågeln. i — Grelot, landsman. — Det var ett vackert namn... Har du något nytt att berätta från Paris? — Den höge herren Framboisy .-.. Hade tagit sig en fru. Den höge herren Framboisy ..-. — Jag känner till den der visan, pojke. — Jaså, ni har hört den... Nå, än den här då: