Dagens Nyheter – 14 september 1865, sida 1

get fårben, ett skråt af ev höna, en tom saladier och tre buteljer Xerce-vin. Har hade med sig en mycket blck qvinna, som var höljd i trasor och gårg efter annan med tärfylida ögon omfamnade tvenne barn, magra som skeletter. Omkring det stora bordet midt i salen sutto minst tjugo personer, som talade en mängd olika språk. I denna kosmopolitiska samling fördes samtalet till största delen mellan de personer soni sutto hvarandra närmast; endast då och då, när något ämne af mera allmänt intresse kom å bane, tog litet hvar del i diskussionen derom. Tältet hade ett halft dussin öppningar eller dörrar, hvilka ledde antingen till Fanfares skafferier eller till andra tält, som stodo i förbindelse med hufvudtältet. Den största och bredaste öppningen utgjorde den för gästerna bestämda ingången. Litet ewellan visade sig värden på stället, grefve Fanfare, i en af dörrarne och kastade en blick af tillfredsställelse öfver sina gäster, elier gjorde ban anmärkningar mot serveringen, som bestreds af tre å fyra tyskar. Herr Fanfare eller Gula Fågeln var en liten trind man, ännu ung, men redan något förstörd genom missbruk af de delikata drycker han sjelf tillagat. Hans lifliga och stora ögon voro något rödstrimmiga och: äfven hans uppsvälda nästipp: stötte i rödt; hans ansigte var något pussigt och blekt; han hade em liten rund, utstående mage, men hans ben voro stela och besvärade af stockade vätskor. Han talade, som hade han ständigt gröt i munnen.