Dagens Nyheter – 13 september 1865, sida 3

kring fjorton dagar sedan in på ett polisvaktkontor i London och anmälte för befälhafvaren derstädes en olycklig händelse, som vållats af två poliskonstaplar. De berättade att de natten förut, i sällskap med en sexton års yngling vid namn Broadfoot, lagt sig att hvila på kanalbanken nära Port Dundas. Der lågo de till klockan tu på morgonen, då de uppväcktes af två poliskonstaplar, hvilka begynte att slå dem med sina batonger, tills de voro ur stånd att resa sig. Broadfoot kom likväl på fötter och började springa, förföljd af den ena konstapeln, som högljudt ropade: — Jag skall min själ dränka dig din karnalje! och omedelbart derefter gaf gossen ett slag i nacken med batongen, så att han föll ned i kanalen och drunknade. De båda tilltalade konstaplarna konfronterades genast med sina angifvare, och erkände att de kört bort de unga männen från kanalbanken ; men netxade att hafva någon vetskap om den druuade. Ett par daga: :vefter uppflöt Broadfoots döda kropp, och tvi de båda anklagade konstaplarne fördes dit, erkände den ena att han ver den som förföljt Broadfoot och slagit honen så art han fallit i vattnet. Han hade genast ämnat anmäla händelsen på kontoret; men kamraten hade hindrat honom derifrån, och hotat att slå honom om han ej ville lofva att förtiga händelsen. Ehuru någongång råheter föröfvas af Londons polis, så är det dock sällsynt att någon tilltalad konstapel nekar för sitt begångna brott, hvilket borde gälla som exempel för en viss hufvudstads polis, der det, att döma af ett ännu icke fullt utageradt ryktbart mål, tycks höra till korpsens anda, ända från polismästarn till extra konstapeln, att förneka alla tillvitelser, hur påtagligt sanna de än äro. Purtfölld vadhåattare. I England, vadhållningarnas, kappridningarnas, tupp fäktningarnas och boxningarnas land, har man nu ändtligen börjat tillämpa lagen mot djurplågeri på herrar kappridare — den lägre klassen naturligtvis. En slagtare hade nyligen slagit vad om 180 rdr att han med sin häst på tolf timmar skulle rida två gånger fram och tillbaka mellan Halesowen och Worcester (11 svenska mil). Slagtaren gjorde ridten fram och tillbaka en gång; han red ännu en gång åstad och hann fram, men histen syntes då redan utmattad. Det oaktadt begaf sig slagtaren åstad för andra gången tillbaka; men han hade icke hunnit mer än ett litet stycke, då hästen stannade och gaf upp andan. Slagtaren blef för sin grymhet inkallad till domstolen, och dömdes att böta 50 rdr och att betala rättegångskostnader med 20 rdr. Ben enes död den andres bröd. På en tid, då dödligheten var betydligt mindre än vanligt, beklagade sig en dödgräfvare för en god vän, på följande sätt: Ja, Herre Gud, få vi inga lik, så ha vi rakt ingenting att lefva af!? I detsamma knackade det på yttre dörrn, och dödgräfvaren gick att öppna. När han återkom frågade vännen, hvem det var: Jo, det var ett lik, gudskelof, svarade dödgräfvaren.