Hlaäslåckningsscener. Som hvar man i Sverige, ja till och med i Europa, känner, har Stockholm ett eldsläckningsväsende, som står främst bland allt som är utmärkt i den vägen. För en uppmärksam betraktare gafs det många tillfällen vid eldsvådan i bagare Wennbergs hus, att finna huru denna utmärkthet icke är blott en tom fras, en engång fattad tanke, utan rama, rena verkligheten. Den som kom till platsen samtidigt med första brandpost-kärran, blef vittne till många betecknande scener. Slangen skrufvades fast och fördes in genom stora porten, för att operera mot det brinnande qvarnhuset. Två poliskonstaplar förde strålen och riktade den mot den varma stenväggen, så att det fräste dugtiga tag. Det borde göra mycken nytta, eller hur?... Ändtligen förmåddes de att taga ut slangen på gatan, för att använda den mot ett högt magasinshus, i hvars inre elden visserligen härjade, men icke så starkt som i qvarnhuset. Men strålen han icke upp, för att kunna intränga genom fönstren, ty de lågo för högt, och mycket fräsande från en stenvägg blef åter resultatet. — För upp slangen på det låga taket bredvid magasinshuset! — ropar en person som icke hör till eldsläckningsväsendet, och med tillhjelp af ett par sotare hissas slangen upp, under hela tiden utgjutande sitt innehåll öfver folket på gatan, och stundtals öfversköljande de stackars sotarne. Efter mycket skrik får man brandposten stoppad och slangen kommer upp; men då befinnes den vara för kort och släppes handlöst ned i gatan igen. Polisen, som skall servera och sköta brandsprutan, står handfallen, och icke var det dess förtjenst att några förslagna karlar af det obehöriga folket drogo ut en brandstege, som upprestes mot ett hus midtofver gatan, hvarefter slangen uppfördes derpå och omsider gjorde någon nytta. Nu komma sprutorna n:o 0 och n:o 00, efter dem komma åkarne med sina vattenkärror, och ru uppstå scener som göra skäl för namnet eldsläckningsväsen, ty ett så gräsligt väsen kan man aldrig få höra annat än vid eldsvådor. — Vatten hit och vatten dit! Sprutan hit och sprutan dit! Slangen hit och slangen dit! — skrika löjtnanter, brandmästare, poliskonstaplar och sprutkarlar, och springa om hvarann. Nog finnas de som vilja lyda och verkställa dessa mer eller mindre praktiska och