Dagens Nyheter – 13 september 1865, sida 2

derföre förlora sina förra böjelser och sin förra fintlighet. Det befanns att Gula Fågeln gjort en ypperlig affär, då han tog Fanfare till sin hustru. Hon var den mest lockande bland värdshusets uppasserskor. Rörelsen gick utmärkt bra, och det dröjde, icke länge, förrän Gula Fågeln fann sig vara egare till en betydlig förmögenhet. Först hade han bara ett tält, men snart blef det två, tre och slutligen tio, ett slags Casino som innehöll på en gång värdshus, kafe, spelhus, konversationsrum, spektakelsalong o. s. v. Isidore var naturligtvis föreståndare för det hela och Fanfare drottning. Vid den tid, då scenen för det drama, vi vilja skildra, flyttades till Australien, rivaliserade guldfältet Yellow Bird eller Gula Fågeln med Castlemaine. På den lägerplats, der herr Isidore slagit sig ned, voro omkring femhundra tält och tre kapell. För hvart och ett af dessa sednare fanns en prest. Öfver sextio gräfvare hade redan lemnat stället såsom rika karlar och Fanfare gjorde allt hvad i hennes förmåga stod för att utbreda dess rykte vidt omkring. Fanfare eller fru grefvinnan, som henj nes rangsjuke man envisades att kalla henne, var i sjelfva verket icke utan förnäma relatioaer. I Melbourne kände alla menniskor till henne och henne3 nya ställning hade der förskaffat henne ett inflytande som hon förut icke egt; i allt skulle hon vara med, hon var den tongifvande inom modets verld. Man förvärfvar sig icke lätt en stor förmögenhet genom att gräfva i jorden, men väl genom att medelbart eller omedelbart uti en gemensam