Dagens Nyheter – 13 september 1865, sida 2

— Du kommer för tidigt, sade hennes offer till henne, Gula Fågeln har ännu ej hunnit skaffa sig nya fjädrar. Men den dagen var Fanfare allvarsam, ja till och med melankolisk. En guldgräöfvare som var mindre artig än de öfriga och som varit bekant med henne sedan fordna tider, då han till och med en gång bjudit henne på en supå på tu man hand, hvilken kostat icke mindre än 25,000 francs, hade nu haft den oförskämdheten att binda henne och sätta en kafle i munnen för att hindra henne att skrika. Derpå hade han bemäktigat sig alla hennes nipper, diamanter och dyrbarheter samt lösryckt örhängena med sådan våldsamhet att han alldeles söndersargat hennes öron. Sedan han tagit saker till ett värde af 25,000 francs och sålunda godtgjort sig för den dyra supen, hade han lemnat henne åt sitt öde. Sådan är verldens gång. Den förtviflade Fanfare hade måst intagas på ett sjukhus. Alla menniskor skrattade åt hennes olycksäfventyr. HSedan hon blifvit frisk igen, hade hon sålt sitt hus i Melbourne, förlorat köpeskillingen på spel, och besegrad, utplundrad. ruinerad, förstörd, kom hon nu och erbjöd Gula Fågeln sin hand, likasom ran kastar sig i vattnet med en sten om halsen. Gula Fågeln gifte sig med henve. Så mycket sämre för kusinen, af hvilken han ännu egde endast ett svagt minne qvar, förevigadt genom den mycket omtalade skylten. En gång gift, fick Isidore besynnerligt nog, husbondeväldet i sitt hus. Fanfare blef klok, hushållsaktig och till och med girig, utan att