Dagens Nyheter – 13 september 1865, sida 1

I hvilkens far lefde ar boskapsskötsel i Semeet-Oise. Han var ganska hemmastadd uti räknekonsten, hade krokiga fingrar såsom alla landtmän, skarp blick, talför taoga och ett medgörligt samvete, I Paris, civilisationens medelpunkt, kan en driftig och skicklig arbetare nära nog dö huvgersdöden, I Melbourne är icke förhållandet sådant. Der är det urbetare som fattas och arbetsgifvure som gå och bjuda ut sig. Vär Å nykomling hade att vija på minst ett dussin yrken; men han tog anställning som uppassare på ett kafd. Efter tvenne månaders förlopp började ban för ecen räkning servera likörer, och det dröjde icke länge, förrän han skrapat ihop en liten nätt förmögenhet. Engelsmän och amerikanare ha en synnerlig smak för apotekarblandningar. Til!sätt till Bau-de-Cologue en tillräcklig qvantitet al kohol, och ni kan vara säker på att dermed fånga engelsmän och amerikunare alldeles som man fångar flugor med honing. Isidores etablissement, som stod under beskydd af en ofantlig siska, målad af provinsen Victorias förnämsta historiemålare, gjorde en otrolig lycka. Gula fågeln hade vunnit ett lysande rykte för de välsmakliga drycker, han förstod sig på att laga till af åtekiliga apoteksörter, såsom mentha, patchouli, rose, rosmarin, mejram o. 8 v. Han kunde göra groggar af hvilken hårpomada som helst. Vissa bland hans drycker skulle ha kunnat uppväcka från döden en — engelsman eller amerikanare. Eftersom han hade egen vagn, funderade han på att skicka efter sin kusin i Pontoise