Dagens Nyheter – 13 september 1865, sida 1

drig utan sin vaktare, såsom kakelugnar och spislär of:a äro. Dessutom är det alltid mycket mera tillgång på vatten der ångmaskin finnes, in der det icke finnes. Också skall man snart finna, om man anställer efterräkning, att cldsvådor vida oftare uppkomma från spislar, kakelugnar eller bart brinnande ljus, än från sådana eldfarliga inrättvingar som den ifrågavarande. Deremot äro klagomålen öfver eldsläckningsväsendets organisation så grundade att de ej lära möta någon motsägelse. Man skall ingenstädes i verlden finna större ifverv — till och med alltför mycken ifver — att hjelpå än hes befolkningen här, men tjenlig ledning, disciplin och ändamålsenlig materiel saknas nästan helt och hållet. Det går icke an längre att låta eldsläckningsväsendet vara en borgerlig tvångsskyldighet. Visserligen blir denna skyldighet med förundransvärd samvetsgraunhet uppfylld, så att sprutor och vattenkörare komma i mängd, men det ligger i sakens natur att de ej kunra komma nog tidigt fram till elden och att de många splittrade krafterna ej kunra uritta så mycket som en mindre kraft förenad. Med ett ord, det är allde!es oundgängligt att hafva en brandkår at öfvadt folk, med en i brandsläckning och i våra lokala förhållanden fullt invigd chef samt med alltid fiärdigstående kraftiga sprutor, inrättade ec: försedda med anspann, så att de kunna hastigt transporteras. Vi skulle tro att det ej erfordras några ökade utgifter för staden för att uppsätta cn sådan kår. Kärnan till densamma finnes redan. Med stadsmilitären är nemligen förenad en kår, som vi tro bestående af omkring 60 man, enkom för e!dsläckning. Detta är redan hälften af hvad som behöfves, om blott denna trupp blir riktigt anvärd. Vi skulle tro att våra stora brandförsäkringsbolag, hvilkas intresse det numera i främsta rummet är att eldsvådor hastigt slickas, gerna skulle gå in på att underbålla en lika stor styrka. Sålunda erhölles 120 man. Om man af deona kår förlade ett visst antal på tre hufvudstationer: norr, staden och söder, samt mindre posteringar på Ladugårdslandet, Kungsholmen, längst bort på norr och en i någon trakt af söder: om manskapet hade sin bostad å brandstafionen, så att det natt och dag vore till hands: om stationerna blefve förenade med hvarandra och med polisvaktkontoren genom telegrafledning, så att de ögonblickligt kunde meddela hvarandra underrättelse om eldsvådor: samt om hvardera hade sin spruta; eå skulle här som i utlandets större städer de aldraflesta eIldsvådor ganska visst blilva släckta nästan utan att någon menniska mer än de i huset och dess grannskap boende visste af att elden varit lös.