Dagens Nyheter – 12 september 1865, sida 2

163 nug gå likasom i ena handvandning. Efier att hafva fastat i femtiotvå timmars tid smakade mig en biffstek särdeles bra; det var en sund föda. Man skulle kunna ta mig för en hjelte eller något ditåt. Som jag måste skrifva två bref till, kan jag nu ej berätta dig allt, men Mornaix och hans kamrater hade öfverenskommit om ett möte med Smitharne vid varfvet i Havre. De infunno sig der utan vapen; och Gud vet hvad som skulle ha händt, så vida jag icke tagit deras vapen i en näsduk och smugit mig efter dem. I afton ämnar jag resa till Calais med paketbåten; att komma ifrån Calais till Paris på j-roväg, går orimligt fort. Hvilken uppfinning! fnogen kan veta hvilket inflytande ångan kan komma att få på folkens framtid. För att komma öfver båten var jag tvungen att... ack, Nannette! jag var tvungen att döda en mulatt, som var qvarlemnad för att bevaka densamma. Fjärilen? låg ute på redlen. Har jag talat om för dig att Fjärilen icke var nigon annan än Johaunes Döparen... Men du vet kanske icke hvad Johannes Döpuren är för slag? Jag har glömt början på brefvet och har verkligen inte tid att lisa igenom den långa ramsan. Jag har sett Fjirilen, på hvilken den stackars Naranja hålles fängslad. Vär afsigt var att äntra upp ombord pi skone rter, men vi hade icke hunnit långt ut på sjön förrän signal gafs fråu stranden: fem eldar, som beskiretvo ett kors. Genast sattes seglen till, och Fjärilen flög sin kos... Go mig nu bara tio minuter att taga adjö af Mornaix och