Dagens Nyheter – 12 september 1865, sida 2

hans säliskap. Dessa ha beslutat sg att atresa med Australiska jordbruks-kompaniets klipperskepp, ty de ha uppgifvit hoppet om att få återse Naranja forrän i Melbourne. Snart är jwg hos dig, min Nannette, och hos herr PiEJdaniel...? Här måste han ånyo göra ett uppehåll. Hans samtal med vännerna räckte bara tio miuuter. Innan han återtog skrifoingen af sitt bref, kliade han sig först bakom örat, derefter på näsan och sist på hakan. Meuniskan spår ... fortsatte han och tryckte hårdt på pennan. Jaså, det har jag sagt en gång törut. Hvad vill du jag skail göra? Jag gjorde visserligen mina reskamrater en stor tjenst der vid varfvet; men så ha de också fått höga, jig tror något öfverdrifoa tankar om min person. Det var jag som fick id6a att ligga embargo på båten. Nu säga de att jag är listigare och starkare än de. Malgache talar vid mig med aktning, Grelot har intet horn i sidan till mig, och Mornaix... min redlige vän! Han säger till mig: vill du öfverge Auhita? Än sen då! De ha tagit plats för fyra personer på Australiska jordbruks-kompaniets rkepp. Jag kunde icke säga nej. Du kan vara säker på att Robert skulle hjelpa mig, om du befuune dig i samma belägenhet som Naranja ..Jag är bara ledsen öfver att nödgas afresa, utan att veta om det var du, jag såg på jernbantåget, som gick till Caerbourg. (Fortsy