Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul Fåval. (Forts. fr föreg ur) — Hallå, båt! ropade Mornvaix. — Hallå! svarades från båten. Denna lade till och man kunde höra huru flere personer hoppade i land. Roger kröp ned bakom en sjögrässtack och väntade. Båten hade fört med sig tre personer, ty Roger såg sex menniskogestalter samlade i varfshörnet. För öfrigt var platsen alldeles öde, ingenting som kunde antyda ett förräderi märktes. Öfverhufvud taget, låg det i Smitharnes intresse att handla ärligt med sina fiender. Degsa hade ju erbjudit sig att frivilligt afstå den fördel, efter hvilken de så länge traktat. Hvad tjenade det då till att använda våld? Roger tänkte så, och ehuru han fann resonnemanget fullkomligt riktigt kände han sig ändock icke öfvertygad. Han hade sina ögon oafvändt fästade på de samtalande. Som hafvet för ögonblicket var ovanligt tyst, kunde han till och med urskilja ljudet af deras röster. Han hörde icke hvad de sade, men han begrep att samtalet rörde sig kring bytesvilkoren. Vattnet var i stigande. Ju längre samtalet varade, desto mera kände Roger — han visste ej hvarföre — sitt bröst beklämat. Rundtomkring sig hörde eller tyckte han