Dagens Nyheter – 12 september 1865, sida 1

Kungliga teatrarnas nyheter. Val och gvel utgöra en stående repertoir för en stor del 8f Stockholms bättra lottade innevånare, och qvalet står oftast qvar efier valet; icke under då att de qvalda i fredags afton skyndade till dramatiska teatern, för ait se de Val och Qval hrr Sirandir och de Langeac frammanat på scenen. Hvar och en hoppades finra någon lärdom, som han kunde begagna vid förekommande tillfälic; men denna väntan bedrogs, ty all den lärdom man hade af att se den lila pjesen var, att två fran-ka teaterförfattare förmå göra något af intet. Den lifiga dialogen och de rätt muntrande situationerna höllo dock publikens goda lyrne vid makt, och när täckelset föll applåderades af hjertans grund. Hvarföre? .. Jo, derom upplyste en närvarande med följande ord: — Fruntimren (mll:na Dahlqvist och Sandberg) voro så älskvärda och herrarna (hrr Hedin och Kinmangsson) sågo så innerligen trefliga ut. — Här vore nu ett tillfälle att tala om applåder, och hvad värde de få, då de uppväckas af minsta begateller; men derom en annan gång, och Jlåtom oss istället med Just och fröjd betrakta aftonens andra pjes Blond och Brunett, af författar firman Labiche et Delacour. Redan sistlidne vår hade vi det nöjet att göra bekantskap med den smäktande blondiven och den lifliga brunetten; det var on afton uppe å Södra teatern, der Blond och Brunett presenterades på scenen under namn af Jagten efter en måg. I detta stycke ha de båda genialiska fransoserna uppbjudit sin förPRE ERE FIRSICS SONET POOR PT SST SING EO I TS agg