Dagens Nyheter – 11 september 1865, sida 3

d dog en YcCvLerinarlakKare, 1 staden pUuUUupuly, al pesten. För omkring fjorton dagar sedan utbröt epidemien hos en landtbrukare Ruffel, och en veterinärläkare Robert John Plumby hemtades, för att om möjligt hämma det onda. Straxt efter sin ankomst sköt han en sjuk ko, och anställde efteråt en undersökning af hennes inelfvor, under hvilket arbete hans skjortärmar fläckades af djurets blod och dylikt. Samma dag, sedan han kommit hem, kände han plågor i hufvudet och bröstet, samt en tilltagande ömhet i benen. Följande dag kände han sig bättre; men dagen derpå måste han gå till sängs. Som han var öfvertygad om att hang åkommor härledde sig från en svår förkylning, så tillkallade han ingen läkare, förrän fjerde dagen. Natten derpå sof han godt och på femte dagen stod han upp från sitt sjukläger, som det tycktes frisk och sund; men en kort stund derefter öfverfölls han af kramp och dog inom få minuter. Man trodde allmänt att han dött af slag; men snart spred sig ett rykte att han var död af boskapspest, hvarföre obduktion blef anbefalld. Då läkarne två dagar efter hans död skulle undersöka kroppen befanns den helt och hållet pestsmittad, och så hastigt hade giftet spridt sig att det var nära nog omöjligt att i den vanställda kroppen igenkänna en mensklig varelse. Bålen och hufvudet voro onaturligt uppsvällda och svarta till färgen, och köttet var förvandladt i en lös gulaktig massa. Att verkställa obduktionen var omöjligt, och läkarne förklarade alla, att den aflidne dött af boskapspesten, sannolikt smittad af den sjuka kon, hvars inelfvor han undersökt. En duell i Florens. De italenska tidningarna äro uppfyllda af berättelser om en nyligen timad händelse, som vittnar om att den officiella militärmoralen är lika falsk i Italien, som i andra länder. Händelsen erbjuder äfven många andra märkliga sidor. Duellen egde rum mellan utgifvaren af tidningen Movimento och en officer vid garnisonen i Genua. Anledningen dertill var följande: För några månader sedan ställdes på fri fot en hr Bennici, officer vid 8:de infanteriregementet, detsamma som deserterade vid Aspromonte, för att förena sig med Garibaldi. ; Bennici hade varit dömd till döden; men benådades och frigafs, hvarefter han utgaf en liten bok med titel: Minnen från Aspromonter. I detta arbete omtalar hr Bennici följande händelse: Den 2:a september 1862 föll Garibaldis jägarkolonn, kommenderad af Traselli, i infanterimajoren De Villatas händer. Major De Villata befallte då de som voro desertörer att framträda ur lederna, och sju stycken framträdde genast. Utan att undersöka om de verkligen voro dersertörer, befallte majoren att de på stället skulle nedskjutas. Flere af de olyckliga kunde vid denna dom icke få fram ett ord, och några af dem begärde blott att få skrifva till sina mödrar; men majoren nekade, och några ögonblick sednare voro de sju desertörerna nedskjutna. Dagen efter, då kropparna upptogos, var en af de olyckliga ännu vid lif, ehuru träffad af två kulor. Regementets läkare, en Venetianare, sökte att rädda honom; men vädjade förgäfves till major De Villata, som befallte att mannen skulle dödas medelst en gevärssalfva. Denna berättelse, stödd på talrika bevis, gaf anledning till flera häftiga artiklar i tidningarna, och bland annat intogs ett bref från Traselli till major De Villata, och hvilket bref slutade sålunda: Hvar jag än träffar er, skall jag slita uniformen från eder kropp, ty ni är ej värdig att bära den. Traselli har likaledes offentligt bekräftat löjtnant Bennicis berättelse. Som anklagelserna mot major De Villata voro gjorda af män med heder och karakter, så uppmanade pressen honom att rättfärdiga sig. Den 23 juli, just då saken var bragt till sin höjd, utsände krigsministern ett cirkulär till alla officerare i armeen, och hvilket dokument har blifvit mycket klandradt, äfven af den officiella pressen. Se här ett utdrag af skrifvelsen: — När en officer blir orättvist anklagad, och hans uppförande är oförvitligt, böra hans vapenbröder icke tveka att göra sig moraliskt ansvarige för honom. När en officer tillvitas en låghet, som är långt ifrån bevisad, eller när det gäller en förseelse, der det icke kan bli fråga om individuel ansvarighet, så är det tillbörligt att den orättvist anklagade finner försvar och moraliskt stöd ibland sina kamrater, och att han icke iemnas att stå ensam mot sina belackare. Detta exempellösa cirkulär förfelade icke gin verkan. De flesta af oppositionstidningarna erhöllo bref, undertecknade af omkring trettio officerare, tillhörande De Villatas regemente, och hvari den begäran framställdes, att pressen måtte upphöra med alla förklaringar och utläggningar af De Villatas sak, tills denne sednare hann hopsamla och utgifva de TP