Dagens Nyheter – 11 september 1865, sida 2

ända fram till Paris. Det är den trollte, som kallas trafik, man har att tacka för detta oerhörda framåtskridande. Trafiken förer med sig glada framtidsutsigter, storartade monumenter och smakfulla facader, hon har ett trollspö. Hvar och en, som icke varit i Havre på ett år, kan svårligen afge en beskrifning öfver staden. Hvem vet om icke nu en herrlig promenadplats är anlagd utmed hafvet på det ställe, der den händelse, vi nu gå att skildra, tilldrog sig. På den tiden var der en obebyggd strandplats, som hade Lenormand-varfvet till venster och en badinrättning till höger. Stranden bestod af väldiga stenar, såsom öfverallt utefter denna kust. Då det var ebb, kunde man mellan dessa stenar och bränningarne se en smal rand af mycket fin sand. Här och der voro vålmar af sjögräs, som bergats under ebben, uppkastade. Roger sprang fram och tillbaka mellan badinrättningen och varfvet, än gick han in i den förra än på det sednare. Men han såg icke en enda lefvande varelse. Och dock visste han bestämdt att han icke var ensam. En qvarts timma förgick. Roger hörde årslag, men han var icke i stånd att upptäcka någon menniska på stranden. Snart blef han varse en båt, som med stark fart närmade sig; 1 detsamma fick han se 1ire personer, som stått gömda i hörnet mot varfvet träda fram. Han igenkände sina tre reskamrater-. (Forts.)