Dagens Nyheter – 11 september 1865, sida 2

VV HV SSA ARC AR ARN Nr fr AR NTA na SAY RNE ART SUN änn vi Roger tvekade ett ögonblick. Han tänkte först stanna der han var, säker på att det icke skulle dröja länge förrän Grelot och Miguel komme gående från hvar sitt håll; men i detsamma tyckte han, någon rörde sig bakom badhuset och begaf sig derföre ditåt, nyfiken att se hvad det kunde vara. Han gick mycket sakta och försigtigt, för att göra stegen så ljudlösa som möjligt. Stället var i sig sjelft just icke fruktansvärdt. Månen, som var höljd af moln, spred så pass mycket ljus att man någorlunda kunde urskilja föremålen. Vakten vid det närliggande tullhuset utgjordes af tolf man, som borde vara att påräkna i händelse at fara. Roger var säker på att åtminstone en af dessa karlar vakade. Så är det föreskrifvet och Roger kände icke den besynnerliga förmåga sådana der menniskor besitta att stå och sofva. Det fanns folk vid badinrättningen, folk på tegelbruket, folk på Lenormand-varvet. Men Paris är ju alldeles öfverfyldt af folk, och hvem vet, hvad som kan hända der nattetid i ett gathörn medan allt folket sofyer. Emellertid skulle tre obeväpnade män på detta ställe möta ett öfverlägset antal banditer utan all tro och heder. Och till det yttre åtminstone var mötesplatsen verkligen mycket ödslig. Allting förändras ofta och hastigt utefter denna kust; sjelfva staden Havre går framåt med jättesteg, dess byggnader förskönas, skeppsdockor inrättas och promenadplatser anläggas. Staden utvidgas allt mer och mer, och det så fort att det nästan ser ut som meningen Vore att den en dag skall komma att sträcka gig